Det här med självförtroende


Det är inte det lättaste att tycka man själv duger, att tycka att man själv är duktig, och tillräcklig i vissa lägen. Ibland har man jättelätt för det och ibland går det inte alls. Man har kanske fått höra eller gå igenom saker och personer kan ha fått en att känna att man är värd 0.

Jag som så väldigt många andra har precis känt såhär och känner inte alltid likadant. Vissa dagar är jag jätteglad över precis allt, att jag kämpar för sånt jag vill, att jag hinner med att sköta både skola, träning, häst, kost och en blogg utöver det dagligen.

Men sen kommer de dagarna då jag absolut inte känner nått. Känner att jag bara kan ligga kvar i min säng med täcket uppdraget över huvudet hela dagen lång för jag är så och så, eller känner att det och det inte duger. Eller om jag är besviken på mig själv för att jag sårar mig själv för saker/personer som absolut inte ens är värd mina tankar eller ord, då kan jag känna att jag bara vill stänga mig inne någonstans, själv där ingen ser mig.

Självförtroende handlar om att tro på sig själv att man ska klara saker, jag tänkte dela med mig av 2 små tips på hur man kan gå tillväga för att försöka jobba lite bättre med sitt självförtroende.

Hela grejen med självförtroende handlar om att Våga!

Här kommer självförtroende in. Våga testa på saker och våga kämpa med sånt du kanske är rädd för eller har svårt för. Exempelvis jag har svårt att känna mig bekväm och avslappnad bland vissa folk. Speciellt bland sånt folk som någon gång vart elaka mot mig eller som inte tycker om mig av någon anledning. Känns lixom för mig oftast fel, konstigt i magen och jag har svårt att slappna av. Men jag har fått kämpa med detta jättemycket. Jag bor i en liten håla, det är inte alla som tycker om en och så är det bara och jag vet det beror otroligt mycket på min blogg och instagram och hela den grejen blir så mycket större eftersom jag bor såhär litet.

Så när jag exempelvis är på fest så vet jag att ca 30-40% (mestadels tjejer) har nått emot mig och blänger nått så fruktansvärt på mig trots att vi aldrig ens fört en konversation med varandra eller jag aldrig någonsin sagt, gjort eller brytt mig om den personen. Helt sjukt är det för mig men så är det i alla fall. Jag har lixom fått gilla läget gällande detta de senaste 2 åren. Brukar tänka när det känns konstigt eller fel att va under samma tak som sånt här folk att 1, jag gör min grej, jag driver bara min blogg och uppdaterar den och min instagram med sånt jag går in för, mina intressen, delar med mig av sånt jag kämpar för och har aldrig tvingat någon till att följa eller läsa om att. Sedan brukar jag även tänka lite ego… Jag har faktiskt aldrig minsann sagt eller gjort nått mot dessa personer som hatar så mycket mot mig sedan om de valt lyssna på vad någon annan har haft att säga så är det bara rätt så idiotiskt och korkat, tycker man kan va lika fräck i käften och komma fram och fråga eller prata lite istället om man ändå kan blänga och tissla och tassla så mycket. Tyvärr har de aldrig fått chansen att lära känna mig 😉 Heeeets!

Jag utsätter mig ständigt för detta när jag exempelvis är på fest eller bara bland sånt folk som varit elaka och har så fruktansvärt mycket emot mig, och för varje gång känner jag mig så jävla stolt att jag faktiskt kan vara där, att jag vågar det, att jag är stark nog att försöka strunta i dessa personer.  Det hjälper mig framåt i mig själv och jag känner mig tryggare och tryggare med mig själv i långa loppet.

Sedan som en liten följ på det här över så måste man lära sig att acceptera att det alltid kommer finnas människor i livet som inte vill dig väl.

Men så länge du vet ditt värde och hur den riktiga sanningen är så behöver du inte ta åt dig när folk kastar skit på dig eller väljer att lyssna på vad andra människor har att säga och berätta för någon om dig. Jag sitter lite fast i denna blogg och Instagramvärlden och där skapas rykten, påhitt och de mesta man kan tänka sig snabbt och omgivningen vet allt fortare än du hinner blinka.

Många säger till mig att ” du får skylla dig själv ” Fast det är faktiskt inte riktigt så. Visst jag har valt att ha min blogg, ha min instagram öppen men inte trodde jag för 1-2 år sedan att allt skulle bli så stort och att flera flera tusen ville följa mig, mitt liv och mina dagliga blogguppdateringar.

Men vet ni vad, jag gör fortfarande bara min grej, det jag verkligen brinner för och lägger ner min tid mest på och delar sedan med mig av det. Jag har aldrig varit dum mot någon såhär via sociala medier, aldrig hängt ut någon och aldrig fått för mig att fortsätta läsa en persons blogg om jag inte ” gillade personen eller gillade vad hon/han hade att dela med sig av i sin blogg” lika så slutat följa personen direkt på exempelvis då Instagram om jag hade så mycket emot någon.

Jag kan ärligt säga att jag själv har få människor som jag tycker ” illa ” om. Och det är såna personer som verkligen varit riktigt elaka mot mig. Jag ”hatar” inte mot andra, jag har lärt mig att respektera att vi alla är olika och att hata mot personer gör aldrig något bättre. Håll dessa personer utanför dig istället och sluta upp med att läsa och följa dem dagligen. Det gör bara dig själv fruktansvärt frustrerad och trissar igång dig till att börja kasta skit och hata ännu mera, TÄNK PÅ DET!

Jag blir inte ledsen längre när jag får elaka kommentarer eller hör folk i min omgivning snacka om mig. Oftast är det ren jäkla skit dem snackar, helt enkelt för att ingen vågar fråga mig, höra med mig hur det är eller få reda på nått ifrån mitt håll. Man väljer istället tro och lyssna på andra, andra som inte ens har med saken att göra egentligen ( rejält trögt om jag får säga!!) Det man kan bli ledsen över är att den personen är en dålig människa och det är tragiskt.

Än är inte den sista idioten född, tror jag i alla fall 😉

Kommer komma ett liknande inlägg om någon dag med ännu lite fler tips! Kram 10721490_832525286788077_826155390_n

Jag har fått lära mig nu…


Jag är heller singel än att slösa min tid på någon som inte kommer ta mig på allvar.

Jag gläds hellre åt andra par som är lyckliga och ärliga mot varandra än att vara i ett förhållande där jag ska va orolig och olycklig, rädd för att bli sårad och otroligt rädd för att inte få veta saker som händer bakom ens rygg.

Jag vill hellre vänta tills någon kommer och verkligen vill vara med mig. Någon som inte väljer att festa fler helger än att mysa och umgås med sin tjej, inte heller någon som är så pass beroende av att ha kontakt med andra tjejer via sociala medier, det är bara så äckligt och riktigt otäckt beteende!

Vill inte att någon bara ska komma och rusa in i nått förhållande med mig och spela ett spel. Alltför många människor vill bara ” ha kul ” nu för tiden, vilket är en bra orsak i vår ålder, jag klandrar ingen för det, det är normalt. Men att ha den ursäkten när man är i ett förhållande med någon är riktigt vidrigt, man blir skadad rejält eftersom personen väljer att ” leva loppan” och känner att h*n kan göra precis vad som och har hoppet om att ens partner inte kommer få reda på så mycket.

Man blir verkligen rädd för att ”gå vidare” när man fått va med om så pass sjuka grejer själv. Ska man verkligen våga släppa in någon annan, ska man verkligen tro på allt som sägs, ska man verkligen kunna lita på den eller den personen. Har slutat tänka på sånt här, har slutat hoppats och jag har också slutat tänka tillbaka.

Har istället lär mig det jag skrivit ovanför.

 

 

 

Min mormor är så underbar!


Satt och pratade lite med min mormor igår, vi kan verkligen prata om allt med varandra. Kom in och började snacka lite om en person här i hålan där jag bor (nämner inga namn eller så ) men en person som ibland inte verkar ha alla hästar hemma om man säger så haha. Personen hade i alla fall sagt till min mormor, mitt på köpingen när hon hade stött på denna person och snackat annat allmänt lixom att ” Ditt barnbarn Michelle, va hon viker ut sig på sin blogg och instagram, och va hemskt att hon visar sin rumpa på 4/6 bilder ”

Hon hade bara svarat att ” Hon har jobbat hårt för den, och är stolt över hennes snygga rumpa, ibland duger inte middagar, prattid och mormormys hemma hos mig för hon prioriterar gymmet före men det gör inget för jag vet att hon älskar det och mår bra av det ”

Kärlek till mormor alltså och vet ni vad….Hon har väldigt mycket rätt i det!

Grejen är den att de senaste året har mitt liv bestått mestadels av träning, träning och ännu lite träning. Det är vad jag har sysslat med, kämpat med och verkligen gett mig in på och lagt mestadels av min tid på. Inom sociala medier är det ju en väldigt ytlig bild av oss många visar.  Jag menar hur många skriver åsiktstexter, tips eller händelser i längre texter lixom och visar upp sina dåliga sidor före de bra just via instagram, utan hela grejen med Instagram är otroligt ytligt och man vill alltid visa upp den bästa sidan av sig själv ständigt. Vissa visar bilder på sina dagliga outfits medans andra visar upp hur dem jobbar, va dem äter för mat och hur fantastiskt det är på deras utlandsresa. Medans exempelvis jag och sååå otroligt många andra också gör, visar upp sina kroppar. Det är så det funkar helt enkelt, inget snack om saken.

Jag har fått lära mig att inte gå sönder av okända människor resonemang, hur sjukt är inte det? Jag får läsa kommentarer som är dödshotande, rejält kränkande och obehagliga, varför? Jag gör min grej bara, jag älskar mitt intresse, min livsstil. Det är jag, varför ska jag ändra på mig och på vad jag älskar att göra.

Det finns så otroligt mycket jag prioriterat bort för att kunna göra det jag älskar, alltså träna och få kämpa med min kropp. Har till och med fått ” ta bort ”  vissa vänner som inte haft förståelse för mig. Varför? För jag mår väldigt bra av den här livsstilen och det som sårar mig sjukt mycket är hur nära vänner har haft hjärta till att klanka ner på en för man laddade upp den eller den bilden och visade för mycket rumpa där eller där… Vad är grejen?? Är det hur man ser ut på en bild eller väljer att visa sig som är hela grejen med att va en vän till någon? Handlar det inte om att man ska trivas, ha roligt och stå upp för varandra?

Undra hur det skulle se ut om jag började slänga skit på människor/ mina vänner som visade upp sina nyinköpta kläder i outfitbilder som de va stolta och nöjda över, eller om jag började störa mig på alla som visade upp bilder på hur najs dem har det på sin utlandsresa eller hur långa deras ögonfransar blivit efter att ha använt nått magimedel. Det är precis samma sak!

Alla som tränar och vet vad det innebär gör ett jävligt bra jobb! Vi får alltid påhoppningar från omgivningen och kommentarer från bekanta som tycker att man tagit hela denna grej med träning och kost för långt eller att man själv inte värdesätter sig nått och framstår som om man bara vore en mage, armmuskel eller rumpa för det är de man visar upp mestadels.

Några saker bara…..

Det är många kvällar jag vart på gymmet fram till 22-22,30

Det är många mornar jag ställer klockan 1-2 timmar tidigare för att hinna med att träna.

Det är många gånger jag får stressa för att hinna med allt.

Det är många gånger jag sagt nej till fest, vänner och shoppingdagar.

Det är många gånger jag varit ledsen över hur människor kan bete sig så illa mot en.

Men jag klagar absolut INTE! Allt har lixom för mig vart ett självklart val. Att prioritera det man själv verkligen brinner för och ger sig in på och försöka va stark och kunna blicka förbi de som gillar att såra och förstöra en. Jag menar inte att jag stänger allt utanför, men en sak jag faktiskt blir himla besviken på är när man sedan visar upp det man lyckats med, det man kämpar med och det man själv är nöjd över och vill utveckla ännu mer. En sak bara
Den där rumpan jag har idag är kvittot på hur jag kämpat, slitit och envisats på gymmet. Sjukt hur mycket tid jag lagt ner och helt sjukt hur mycket skit man fått höra men även såå mycket beröm. Jag vet att jag inspirerar andra personer till att börja träna, många vill ha tips och man får höra att man har en grym motivation och kämpaglöd. Det visar även hur bra självdisciplin jag haft som tagit mig till gymmet så pass mycket som jag gjort, ändrat om min vardag bara för att få ihop allt och ALDRIG gett upp eller slutat med det jag gör för någon.

Finns nog ungefär 1 miljon andra bloggar runt om, flera miljoner Instagramkonton och andra hemsidor där kanske magimedel för längre fransar finns eller varför inte en sida med tusentals outfits och underbara matbilder finns att kolla på om man tar illa upp av kroppsdelar som personer kämpar för en förändring och är stolta för och vågar visa upp.

Tack för mig!

Bild1

 

Att tänka på!


– Att ge dina positiva sidor minst lika mycket (och förhoppningsvis mer) uppmärksamhet som dina påstått ”dåliga” är bara rättvist och det ger en väldig skjuts åt självförtroendet.

-Hur du tänker, beter dig och känner dig fysiskt och emotionellt hänger ihop. Om du ändrar på det ena till det bättre kommer resten att följa efter.

– Perfektion är en myt. Sluta upp med att försöka leva upp till det omöjliga ideal och fokusera istället på sådant som du vet att du klarar av.

– Acceptera misstag som en del av lärandeprocessen. Res dig igen när något går snett och försök på ett annorlunda sätt.

– Att arbeta sig fram mot något som du verkligen vill uppnå stärker ditt självförtroende.

IMG_1591

 

 

Man måste sluta övertänka!


En sak som är säker är att absolut inget kommer serveras här i livet. Den enda som har ansvar för hur du mår, agerar, tänker och väljer oavsett vad är bara du själv. Du har precis allt i dina egna händer. Skapa själv hur du vill leva och hur du vill må.

Trivs du inte med dem vännerna du har, byt direkt! Känner du dig obekväm i ett förhållande, gör slut eller se över direkt tillsammans med din partner om ni tillsammans kan göra nått åt saken. Funkar det inte, låt det då inte gå onödigt lång tid med att få ett slut på allt trots besvikelse, rädsla, tomhet och ledsamhet. Saker kommer bli bättre med tiden. Att blanda in sina känslor brukar oftast förvirra alla situationer i livet. Jag vet att det är en konst att kunna koppla bort så mycket. Men man måste sluta övertänka när man kommit fram till en slutsats, när man valt något och när man väljer att gå vidare. Tänk inte bakåt, bara positivt framåt för ditt eget bästa och för den skönaste magkänslan.

Alltså varför skulle man vilja va med vänner som inte tycker om en för den man är, som man inte kan lita på och som snackar skit bakom ens rygg, varför? Alltså det finns inte i min värld. Jag har ” gett upp” flera vänner bara de senaste åren just på grund av att de personerna valt att framstå som falska vänner i mina ögon. Likadan gäller med killar jag vart tillsammans med. Varför ska jag lägga energi på dem, klart att jag kan tänka tillbaka på allt mysigt, bra, skoj men det va ju nått som fick det till att leda till ett slut, varför rota upp det och förnya det minnet. Lämna det bakom dig. Det finns alltid människor som vill dig väl, vill få dig må bra och känna dig stark, snälla släpp in dem människorna i ditt liv istället för alla som får dig till botten där du mår dåligt och förstörs.

Ett litet tips är att du låtsas att du är din kompis. Vad hade du gett dig själv för råd och tips om du ville din vän väl och få din vän att känna sig så lycklig och lättad som möjligt?

❤️

DSC_0129

 

 

Vi skulle kunna leva i en så mycket finare värld!


Ibland kan jag få upp den där känslan av att de nästan är som att människor runt en väntar på att man ska göra något, något ” fel, stort och riktigt sjukt” så att de kan få känna sig bättre.. Varför är det så? Varför kan människor inte glädjas åt andra istället, va glada för andras skull, våga visa att man kan glädjas åt andras framgång? Känns verkligen som att omvärlden sitter och väntar på att man ska göra något fel hela tiden, säga något fel eller lämna utrymme för alla påhopp i form av kränkningar, man blir uthängd, det viskas bakom ryggen osv osv….

Jag vet själv precis hur det är! Efter varje bild jag laddar upp tänker jag jaha vad kan det va på just denna bilden det kommer slängas skit om nu, eller efter nått längre inlägg och man bara känner jaha nu kommer både positivt men en massa jäkla negativt kastas mot en. Det är rätt så sjukt…. Det blir verkligen en ond cirkel! Plötsligt letar man brister istället för att tänka positivt och det breder ut sig över resten av livet.. Jag försöker verkligen att undvika tänka såhär men ibland bara blir det så ändå, just för att det är såhär vi lever. Folk älskar att få känna sig bättre än andra och visar det mer än gärna i form av att slänga ur sig elakheter.

Om jag inte gillar någon så har jag inte den personen i mitt liv, alltså så enkelt är det för mig. Exempelvis om det är någon person jag följer på Instagram och jag får upp den där känslan att ” Men gud vad skriver hon, varför gör hon så, eller hjälp varför laddade hon upp en sån här bild öppet för allmänheten ” Då tänker jag snabbt till, okej men det är upp till henne, hon måste få göra som hon vill precis som jag får göra som jag vill, känner och tycker. Eller om man inte fixar det tänket ja då är det bara sluta följa personen och lägga den bakom sig, absolut inte börja kasta skit för man själv inte tyckte nått va okej i just ens egna ögon och smak. TÄNK PÅ DET!

Man stör sig på saker men tar aldrig upp det med personen och bara går runt och hatar.. Tänk om vi alla la den tiden på att utveckla oss själva och göra oss till bättre människor. så himla roligt det hade vart att leva då, eller hur? Eller om man bara pratade med personen man hatade så mycket, fick prata ut och kanske började få upp en helt ny sida av personen.

Har vi inte lärt oss att det vi visar upp bara är en liten ytlig del av livet, det är inte hela personen i sig.

Hade jag inte “visat upp mig” så som jag gör hade jag förmodligen aldrig fått nå ut till så många som jag faktiskt gör såhär via min blogg och Instagramprofil. Att jag däremot lyckas få så otroligt många till att börja träna och känna inspirationen ifrån mina bilder och träningsinlägg, samt valt att hjälpa många på traven med att svara på deras träningsfrågor de ställt mig, därför blir jag riktigt ledsen och besviken på folk som kommer och klagar på vissa bilder jag väljer att publicera. Som jag skrev innan lite längre upp i inlägget att tänk på hur lätt det är att sluta följa en person, sluta kolla på personens bilder, blicka framåt och lägga energin på sig själv istället för att klaga på någon annan.

Min blogg har blivit någon slags personlighet mot min utsida på Instagram. Med detta inlägg kort sagt vill jag bara få fram att jag tycker man ska tänka till några extra steg innan man slänger ur sig nått. Man ska också lära sig att glädjas åt medmänniskor och mer än gärna berömma varandra.

Tänk så mycket finare värld vi skulle leva i om alla bara tänkte till, insåg och ville göra nått åt allt….

IMG_1026.PNG

Sanningen bakom allt.


Hon är smal…

Har ändå en tränad kropp trots att hon äter skit ibland…

Hon har bröst, hur är det ens möjligt när hon rör på sig så mycket….

Dessa meningar här över är meningar jag fått in ifrån läsare, följare och ” nyfikna undrare

Jag förstår den här personernas funderingar absolut, tänker tanken ibland själv hur allt går ihop. Men alltså sanningen är den att jag äter typ samma sak varje dag var fjärde timma vecka ut, vecka in. Lyxar lite extra ibland, håller mig till bra och nyttig mat mestadels men älskar onyttigheter också och det är inte så roligt att lägga ut bilder på mat ( standard mat ) haha därför kanske jag istället väljer ladda upp en bild när det ser lite mer lyx ut, tallriken med de mest flötiga köttbiten på ifrån restaurangen lixom eller när jag lyxat till frukosten med pannkakor och nutella. Sånt är ju skoj att visa på bild haha.

Det är inte fancy för fem öre att ladda upp på sina standard måltider ständigt, haha det vill säga exempelvis potatis och köttbullar eller ris med korvgryta 😉 Betydligt mycket roligare att visa det lyxiga tallrikarna ifrån restaurangen exempelvis eller när man blir bjuden av en vän men är inte många som ”vågar” de för det är så beroende av att visa upp alla sina recept på alla nyttigheter och röror som icke innehåller för mycket av det och det… Tröttsamt.

Vart jag vill komma med detta är att jag äter himla mycket blandat. Både nyttigt samt onyttigt ibland. Och jag visar upp båda delarna här på min blogg för jag tycker det inte är annat än rätt att göra det. Få se hur man lever och hur det faktiskt är. Vill inte få folk att tro jag är en fitnessbrud som lever på enbart proteingrejer, tabletter, tillgjord mat och en massa tillskott, absolut inte!! Så en köttbit med extra fett på är mer än välkommen att visas upp på bild här på min blogg.

Vissa andra visar bara upp clean mat men äter förmodligen inte bara sånt ändå. Varför hålla på att dölja vad man äter och låtsas att man lever i någon perfektionist värld där bara proteingrejer hör hemma i glasen och de lågkaloriserade maten på tallriken. Önskar att alla kunde tänka steget längre och förstå att det bara är en bråkdel och ett skal av ens liv som visas upp här via sociala medier gällande kropp och mat.

Varje gång jag får en kommentar om att “du är perfekt” ” Du är på alla sätt så vacker ” så garvar jag rejält för mig själv. Jag perfekt, på alla sätt vacker haha?

Jag med icke några höfter, spökande bröst som ändrar form vecka för vecka på grund av att jag tränar och fipplar med min kost samt har hundra ärr på min kropp. Alltså neeeej jag lovar. Jag är inte perfekt och vacker på alla sätt, men jag älskar mig själv tillräckligt för att göra det bästa av vad jag har och jag vågar visa mig av båda sidorna. Alltså sin naturliga sida och sin sida när man är tillfixad.

Jag kan va glad utan smink, i ett par fula byxor och med slitet hår följt efter en fet utväxt. Jag förstår att det råder en förvirring i den här ytliga världen. Det finns ingen perfekt, i så fall är alla perfekta och det finns bara en av varje, så du som läser detta just nu, det finns bara en du. Ta vara på dig själv, va stolt. Jag har så himla många som följer mig och läser vad jag skriver dagligen att jag medvetet väljer bort att dela med mig av många delar av mitt liv här men en sak jag tycker är viktig är det att våga visa den riktiga sidan av sig själv också, både delarna. Och med båda delarna menar jag sitt naturliga och sedan sitt påkletade, tillgjorda. Det vill säga smink och lyxiga kläder.

Bild; google

Lite mycket tankar…


Jag är en riktig tänkare och ibland tänker jag så mycket att det tar all min energi, det är jättejobbigt. Just nu står jag vid några vägskäl i mitt liv där jag inte riktigt kan bestämma mig för vissa saker. Vad är rätt och fel och innan jag fattar beslut om saker måste jag tänka efter så det verkligen kommer bli bäst så för mig.

Har försökt bli av med så många ”onödiga” personer runt om mig nu senaste tiden som jag bara kunnat. Personer som får mig att må dåligt, personer som gör mig riktigt ledsen gång på gång och personer som inte är äkta. Det är inte alltid lätt att bara säga hejdå till någon men det är i det läget man måste va lite ego och tänka på sitt eget bästa. Ha kvar en person i sitt liv som stjäl energi ifrån dig och får dig må dåligt eller bara säga ett kort hejdå och gå vidare utan massa personer som är i hälsenorna efter dig – man själv är den enda som kan bestämma det.

Sen är det alltid svårare att säga hejdå till någon man en gång har gillat, haft så mycket skoj med, kanske vart kär i, älskat och levt med. Men inte ska du låta ditt hjärta få lida, det är bara säga hejdå, försöka få ett så bra slut som möjligt och leva vidare. Det är tufft, jäkligt tufft! Men efter att ha fått höra massa jobbiga saker, blivit sårad, blivit lurad, känt att någon ljugit gång på gång trots att man älskat, litat och hoppats på det bästa med den personen då är det inte mer än rätt att gå vidare.

Sitter i min säng och skriver detta inlägg, fick upp så mycket tankar bara helt plötsligt. Nu ska jag samla mig, ta mig i den där kragen jag har skaffat mig och gå ner och äta julgröt med mina kompisar sen ska jag unna mig en Celsius efter det, det förtjänar jag idag.

IMG_6037